På onsdagen var det dags för lagets hemmapremiär i Aktialigan. Utgångsläget var klart: lördagens bortaseger var bara ett varmt minne, och samma tunna men sega spelartrupp väntades av nästa utmaning i form av SIF.
Sjundeålaget, som leds av Miro Koljonen, marscherade in i Britas med en rutinerad och hård trupp med bland annat ligastjärnor som Viktor Grönmark, Benjamin Peitsaro och Anton Luuppala. Det väntade alltså en svettig kväll för hemmalaget.
Inledningen påminde mycket om inledningen av matchen i Karis. Rui Rolo var återigen nästan ostoppbar och stod för lagets tre första mål. I försvaret var det dock problem med att SIF:s stora skyttar släpptes för nära målet. Det tackade framför allt Axel Sjöstedt för genom att genast göra några viktiga mål bakom Fredrik Parvinen.
Efter tio minuter förde Julius Kemppainen SIF i ledningen för första gången med ett snyggt underhandsskott, men redan i nästa anfall fick Rolo igen loss skottarmen och kvitterade. Spelet fortsatte jämnt i fem minuter, tills Fredrik Parvinen, som gjorde en toppmatch, tog några viktiga räddningar. Därefter kunde Dicken dra ifrån med några mål. I den 20:e minuten förde Rolo laget till en ledning med fem mål, och då började man också se en viss desperation i gästernas spel.
Som mest var skillnaden sju mål, men tack vare en liten ryckning av gästerna gick man till paus med Dicken i ledning med fyra mål, 15–11.
Matias Kurppa, som gjorde en fin match, inledde den andra halvleken med en snygg individuell prestation och ökade igen skillnaden till fem mål. Sjundeå tog in Anton Luuppala, som suttit på bänken hela första halvleken, och han gav genast energi åt lagets anfallsspel. Luuppala blev en vitamininjektion som fick fart på SIF:s spel och kunde utmana det starka Dickenförsvaret på ett helt nytt sätt. En stund gav det också resultat, och med Luuppala i huvudrollen kunde SIF reducera till tre mål.
För gästerna löste injektionen ändå inte problemen i försvaret. Dicken fick igen grepp om matchen och sakta började skillnaden växa på nytt. Ställningen var relativt jämn under halvlekens första tio minuter, men sedan drog hemmalaget ifrån. Dicken vann de följande tio minuterna med 6–1, och matchen började vara avgjord. De sista tio minuterna var mest kosmetika, och till slut slutade matchen 31–21.
Samma ingredienser som i öppningssegern
Bakom den fina segern låg samma ingredienser som i segern över BK-46 som inledde säsongen. Laget visade stor kämpaglöd och utmärkt koncentration i båda ändar av planen. Förutom i början försvarade Dicken med hög intensitet, och i anfallet valdes lösningarna klokt. Varje spelare som var på planen tog klart sin plats. På de här två segrarna är det bra att bygga vidare. För lagets del vore det också önskvärt att sjukstugan och garnisonernas logement under de kommande veckorna kunde tömmas lite på spelare.
På individuell nivå var Rui Rolo och Fredrik Parvinen återigen på fantastiskt humör. Särskilt Rolos spel i anfallet är en fröjd att se. Sättet han får loss skottarmen på i situation efter situation är redan något som också juniorerna gör klokt i att ta efter.
Utöver de nämnda måste två namn lyftas fram. Matias Kurppa gjorde överlägset den bästa matchen i sin ligakarriär hittills och belönades välförtjänt med en ligastjärna. Kurppas spel, särskilt i försvaret, har tagit enorma kliv framåt. En annan spelare som kanske gjorde sin bästa ligamatch var Ragnar Wickström. ”Ragge”, som har plågats mycket av skador, fyllde sin roll till 110 procent varje gång han kom in på planen.
För Sjundeås del ser läget mer utmanande ut. Lärdomarna från Miro Koljonen, som har börjat som tränare, har ännu inte helt fastnat hos spelarna, och uppgiften blir inte lättare av att Koljonen själv också måste spela fulla minuter på planen. Mest iögonfallande var lagets svaga kroppsspråk. När det inte gick bra sjönk spelarna alltför lätt ner i dysterhet. Det tog Koljonen också ansvar för i intervjun efter matchen och konstaterade att han inte hade lyckats förbereda laget för matchen.
Av SIF:s spelare kan Axel Sjöstedt lyftas fram, som orkade kämpa ända till slutet. Också Anton Luuppala gav tydligt mer slagkraft åt lagets anfallsspel när han var på planen. I målet spelade Oskar Snellman likaså på sin vanliga säkra nivå.
Dickens säsong har nu börjat med två viktiga segrar. Nästa veckoslut blir det ”team building” kring det redan legendariska evenemanget Midnight Run Helsinki. Till planen återvänder laget om en och en halv vecka, 19.9, när färden går till Riihimäki och motståndet är byns stolthet Cocks.
Matchfakta
Aktialigan, herrar 9.9.2026
Dicken – SIF 31–21 (15–11)
Målgörare – mål (7 m-mål)
Dicken: Rui Rolo 11 (4), Matias Kurppa 5, William Sjöholm 3, Albert Sjöholm 3, Vidar Wickström 2, Fredrik Parvinen 2, Carlo Granfors 2, Ragnar Wickström 1, Wilhelm Parvinen 1, Benjamin Enholm 1
SIF: Axel Sjöstedt 5 (1), Dmytro Turchenko 3 (1), Miro Koljonen 3, Viktor Grönmark 3 (2), Benjamin Peitsaro 2, Anton Luuppala 2, Julius Kemppainen 2, Viktor Leino 1
Stjärnspelare: Rui Rolo (Dicken) 3, Fredrik Parvinen (Dicken) 2, Matias Kurppa (Dicken) 1
2 min utvisningar
Dicken: Albert Sjöholm 1 × 2 min, Wilhelm Parvinen 1 × 2 min
SIF: Benjamin Peitsaro, Daniel Walander, Julius Kemppainen, Miro Koljonen och Viktor Grönmark, var och en 1 × 2 min
Domare: Sami Kinnari – Johan Skogberg
Publik: 137
Foto: Jonte Wickström
