Intervju med Thomas ”Stumbe” Lindström

Intervju med Thomas ”Stumbe” Lindström, Dickens sportchef för juniorer sedan 1.8.2018

Nu har du jobbat några veckor med Dicken igen. Vad är det du mest haft på agendan under den senaste tiden?

Mest har det varit planering av kommande säsong och att träffa tränare i föreningen. Mest väntar jag på att träningarna skulle börja på allvar så jag får träffa lagen och tränarna i hallen, komma in i gängorna helt enkelt. Just nu är träningarna så utspridda att det helt enkelt inte funkar tidsmässigt att köra omkring för att träffa alla.

Du kommer också att besöka våra minilag och bollskolan handleda tränarna där. Vad tycker du att är det viktigaste för barn i den åldern?

Det överlägset viktigaste bland de yngsta är att få dem att njuta av att röra på sig så att de blir lite ”beroende” av det. Om det är roligt och de lär sig njuta av att svettas lite, blir idrott en bestående del av livsstilen. Barn tycker om att prova på nya saker som testar deras gränser. Att t.ex. träna balansen eller reaktionsförmågan på gränsen av vad de klarar av, kan vara väldigt roligt och utvecklande samtidigt.

Idrottsföreningar kan inte erbjuda så mycket träningar åt spelarna att det skulle räcka till, om någon i framtiden vill sikta på att bli proffsidrottare. Mycket av grundarbetet måste då skötas på egen tid och då är det viktigt att det är något spelaren njuter av. I dagens läge har barn och unga så många andra alternativ till hobby än idrott, så det gäller att bjuda på en positiv och motiverande miljö ända från början.

Vad tycker du generellt att behövs för att få ett fungerande lag?

Det är frågan om ett samarbete mellan alla involverade. Tränaren ska få koncentrera sig på tränandet och för att det ska fungera, behövs det även en fungerande stödgrupp bakom laget. Därtill hjälper det mycket om alla vuxna runtomkring laget drar åt samma håll i en positiv anda.

Bland spelarna är naturligtvis lagandan otroligt viktig. I alla lagsporter kommer det att finnas nivåskillnader bland spelarna, men det är viktigt för alla att förstå varje individs betydelse för laget. Alla har sin roll i helheten och alla är viktiga för laget! På det sättet ”pushar” spelarna varandra att ge sitt allt i alla situationer på träning och i matcher.

Dessutom visar undersökningar att det inte endast är de barnen som i ung ålder är skickliga som går långt inom idrott, utan de som är mest motiverade att träna och göra vad det krävs för att nå toppen. Det går inte att säga i tidig ålder vilken spelare det är som i framtiden kommer spela i landslaget utan alla ska få de bästa möjliga förutsättningarna att nå dit. Därför är det viktigt att poängtera individens och lagets utveckling mer än resultaten i matcherna och hålla nivån på träningarna så hög som möjligt.

Du har också planerat en del tester samt interna tränarskolningar för föreningen. Vad kan du berätta om dem?

Under skolningarna ska tränarna få en bild av vad som kan göras för att A) hålla gruppen under kontroll, B) hålla spelarna motiverade och C) varje spelare ska utvecklas så bra som möjligt. Det är otroligt viktigt att alla spelare känner sig väl bemötta och det finns sätt att säkerställa det på varje träning. Dessutom ska aktivitetsgraden på träningarna vara maximal, vilket kräver en del planering men framförallt kunskap och erfarenhet.

Med testerna (som genomförs i Erkkerihallen sö 9.9 för 07-födda och äldre) vill vi som förening följa upp att spelarna utvecklas i rätt riktning hela tiden. Det är viktigt för att vi (vid behov) kan korrigera träningen. Framförallt är det motiverande för spelarna att kunna följa sin personliga utveckling både fysiskt och tekniskt. Det blir också möjligt att sätta upp personliga delmål som höjer självförtroendet då de uppnås.

Och till sist: Kan du berätta lite om när du själv spelade i Dicken? (När började du, var tränade ni, hur länge spelade du själv, vilka positioner, vad var roligast osv?)

Jag började spela som yngre D-junior då några kompisar i skolan bad mig komma på träning då de märkte att jag kunde kasta snöbollar längre än de andra barnen på skolgården. Första träningen var i nuvarande Erkkerihallen och ganska snart var det första matchen i Brunakärr. Blev väl inga mål för mig i första matchen men roligt var det. I junioråldern var det flera andra grenar vid sidan om handbollen och det var egentligen först i 16–17-års åldern beslutet föll på handbollen och de andra grenarna fick bli. Fotboll i lägre divisioner har det ändå blivit en del av.

Därifrån började karriären och den fortsatte ända upp till Dickens herrlag och senare i HC West då Dicken och GrIFK fusionerades. Efter något år i Grankulla flyttade jag tillbaka till Dicken som då spelade i division 1. I vuxen ålder hade jag ganska mycket skador och en del operationer som till slut satte slut på spelarkarriären. Dessa motgångar har jag lärt mig av och har som tränare lagt en hel del fokus på en mångsidig fysisk träning och infört en hel del skadeförebyggande träning som jag själv aldrig gjorde som spelare.

Även om jag provat på en del individuella idrottsgrenar så är det lagsporter som jag alltid tyckt är roligast. Det är gemenskapen i laget som jag ser som det bästa med lagsport. Känslan i omklädningsrummet före och efter match eller träning är något helt extra. Det är något man blir beroende av.

Tränarkarriären började jag som ganska ung då jag tillsammans med en lagkompis tog över ett C-pojklag. Spelarna var då endast tre år yngre än vi tränare men det fungerade ganska bra ändå eftersom vi hade bra stöd av lagledningen och föräldrarna. Efter det har det blivit tränaruppdrag på så gott som alla nivåer, ända från minijuniorer till vuxna.