Dicken P05 och Tur och Retur Drumsö-Gubbängen
Efter minutiös planering hade Dagen D till slut infunnit sig, inlindad i lördagens milda morgonsken. Dickens P05 skulle för första gången åka på Eken Cup och spela handboll på Gubbängens fält. Väderprognosen för de kommande dagarna var dyster men hos Dicken P05 var humöret på supertopp när passagerarkön till slut började ringla sig in i flygplanskabinen. Och föräldrarna? De ringlade med de också, och lät sig smittas av glädjen.
Efter en kort mellanladdning på hotellet, bar det till slut iväg mot Gubbängen och Eken Cuppen.
Eken Cup har i sin nuvarande form gått av stapeln sedan 1976, men enligt lokala källor har det spelats handboll på Gubbängsfälten sedan 60-talet. Historisk mark med andra ord. Nu var det alltså dags för P05-ornas entré, till ett fält kantat med tält som förde tankarna till forna dagars fältslagdrabbningar. Men nu i något mera fredliga tecken, även om lagets tränare Jochen och Conny hade något av fältherrar i blickarna.
De första P05-matcherna började tvekande. Bollen gled ur händerna. Det halkades. Det gyttjades, och skrattades. Det tänktes att det där blir inte lätt att få rent. Det gjordes mål, det jublades, och det blev förluster, och tårarna gjorde sig gällande. Allteftersom turneringen fortsatte blev stegen och passningarna säkrare. Studsningarna mot marken allt färre, och målen allt fler. Efter grundspelen stod det klart att båda P05-lagen gått vidare, men vad annat kunde man väntat sig av ett lag som letts av en schweizare, en svensk...och två finländare.
Nästa gruppers lag bjöd på hårdare motstånd. Igen var det segrar och förluster, men som järn vässar järn spelade P05 alldeles förträffligt utmärkt handboll. P05-ornas propagandaminister myntade nya uttryck och hejarop för hejarklackarna som kom att stödja både försvar och anfall: Röda/Blåa Muren och Röda/Blåa lejonen! De två uttrycken sammanfattar väl egentligen lagandan.
Efter mycket kamp och spel återstod bara den sista matchen, som trotsade sannolikhetsläran och blev ett Gubbängsderby mellan Dicken Blå och Dicken Röd. Positionerna råddades till, och alla fick pröva nya positioner på plan – vilket ledde till kanske nya insikter om spelets dynamik – och skratt när någon som tex. normalt inte står i mål får känna på lagkompisarnas attacker.
Och så tog derbymatchen slut, och Eken Cup avslutades för P05 detta året. Solen sken och de inledande dagarnas gråa skyar var sedan länge bortblåsta. Alla fick ju medalj, men kanske en av de bästa utmärkelserna kom från ett annat lags tränare (vars lag nog förlorade), som uppskattande kommenterade pojkarnas hårda men rättvisa spel. Fair play, med andra ord. Det är något att vara stolt över.
Stolt Dickenpappa,
Håkan Jonsson
